Så va det dags idag, en fajt över en filt, en rivs och puttas och han biter till. Suck blir så ledsen på min som biter även om det är långt mellan gångerna. Får ont i magen och skäms och nästan funderar på hur jag ska berätta för föräldrarna . Svårt att tala om hur det är att han inte började bråket men att han faktiskt bet och det avslutade det. Känns liksom inte som det spelar någon roll han är ju boven oavsett det är inte ok att bitas och det tror jag han har förstått för han kom ut i köket när jag tröstade kompisen och klappade och kramade förlåt. Men jag vill inte han ska bitas oavsett det är i försvar eller ej. Så nu har jag ont i magen och känner de anklagande känslorna när jag ska berätta att han bitit igen. Man kanske skulle säga upp sig och byta jobb ibland känns det så när man både är mamma och dagmamma på samma gång.
Nä tjuren vid hornen och berätta att han bitit så får han va den dumma pojken istället. Fast han vill ju inte bara bli hårt kramad, få leksakerna ryckta ut händerna, bli puttade av gung grejerna eller ha någon som lägger sig på honom . Han ska inte behöva försvara sig med att bita sin bästa kompis. Man vaktar ju så gott det går på deras lekar men man kan inte vara med hela tiden. De första veckorna under den här perioden släpade jag med den ena eller andra med överallt tom på toa men det slutade med att jag slutade gå på toa på dagarna blev helt körd i skallen och bara fick slappna av den stund någon sov på dagen. Fungerar inte att ha den stressen man blir tokig. Pratar hela tiden om att man inte får bitas men inte heller får man rivas, ta andras saker etc
Ska samtala med mina odåga till son
- Veronica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar