2015/03/29

Måste man vara en förebild?

Nu tänker jag inte mot sina barn då utan emot andra man inte känner eller på något sätt har en relation till. Måste man det? Får ofta höra hur jag inspirerar andra med min träning och hur jag lever och det är ju självklart kul att jag kan få andra att vilja förändra sitt liv till det bättre . Men vad är det för press det sätter på mig egentligen med allt jag måste avstå för att vara den okändes förebild? Som när jag spårar ur vilket händer ganska ofta på helgerna och jag bara vill äta massor av godis och äta korv med bröd till frukost tillexenpel hur är då den okändes syn på mig? Att jag lever fel eller att jag är mänsklig?

Det händer att jag får kommentaren "Vad skönt att du är mänsklig " när de får veta att även jag äter godis, pizza eller tar en öl någon gång då och då och varför ska jag inte kunna göra det? Har jag ansvar att leva upp till för någon jag inte känner för att denne utnämnt mig till dennes förebild? Är det mitt problem om den spårar ur för att jag inte skött mig en period och ökat något kilo? Ska jag själv behöva ha ångest för att jag inte vill tänka på vikten under en period och låta mig öka några kilon fast att jag tränar på samma sätt? Är det priset för att vara någons förebild? 

Ska jag behöva försvara varför magen sväller över kanten då och då och behöva förklara att jag just nu inte har lust att räkna kalorier och tänka på min vikt och oftast då försvara detta inför någon som är i betydligt sämre form än mig och lever betydligt sämre . 

Missförstå mig rätt jag vill inspirera dig och andra att komma vidare i din träning men med det inte sagt att du för mig behöver vara smal som en sticka eller leva sunt till hundra procent. För det är något helt annat för mig även om kost och träning går hand i hand så vill jag inte vara din förebild vad gäller kosten men gärna vad gäller träningen . För mig är det olika saker där det ena inte utesluter det andra men jag är jäkligt tråkig vad gäller mat och kan leva på ägg liksom . Men om jag är din förebild och inspiration att ta steget vidare till tyngre vikter, ett extra träningspass per vecka , att pröva springa ett lopp eller våga testa att kliva in på ett gym då vill jag vara din förebild . Men om det krävs att jag ska behöva leva sunt fullt ut, ha noll i fettprocent och inte göra några som helst intag av halvfabrikat eller besök på MCD då vill jag inte vara med längre.

Men är jag din förebild just för att jag är människa som älskar att träna och inspirera andra till detta, att jag får äta och se ut hur fan jag vill just då utan att du dömer mig för det och att jag är just så som jag är med alla skavanker så är jag med helt klart. 

2015/03/28

Att ta tag i sina demoner

Som vuxen har man all rätt att bestämma själv om man vill avstå svåra saker, att avstå det som kan vara jobbigt och att utmana sig. Som barn är man tvingad att göra detta varje dag för att utvecklas och växa som människa . Som ni vet har jag inte blivit vuxen ännu och har därför inget annat val än att ta tag i mina demoner och utmana mig själv varje dag för att utvecklas, ta mig vidare och i mig själv växa.

Ni vet jag avskyr löpning, jag har verkligen försökt att intala mig att det är kul men det blir det aldrig . Men det är en utmaning att ge sig på det även om jag tror jag ska dö vartannat steg jag tar. Ja. Anmäler mig till lopp för att tvingas ta tjuren vid hornen och utmana mig, att inte säga nej för att det är jobbigt eller jag vet jag kommet vilja lägga mig i ett dike och dö en smula.

Så igår låg jag och funderade en smula medans jag smygåt en massa godis från frysen så inte barnen skulle se det att jag nog skulle ta en sväng i Ursvik. Iaf 5an kan man ju blåsa av utan att dö tänkte jag. Sover på saken och vaknar och tänker att fan nu drar jag iväg. Och jag tycker ju 5 km är för mesar när det gäller lopp därför anmäler jag nog alltid till minst en mil för kan man springa 5 kan man överleva 10 liksom det sitter i skallen. Utmana sig ni vet. Så det blev milspåret det gröna (funderade på 15 extrem men för mycket pollen i luften) och skuttade iväg. De första tjugo minutrarna svär jag alltid jäkligt mycket i mitt huvud med jag har en grym spellista så den taggar mig alltid lite till. Andningen är klart påverkad fast jag dubblade medecinen innan jag drog iväg så ibland fick jag helt enkelt stanna för att pressa ut luften ur lungorna och inte helt kvinnligt loska ut en massa slem. Fuskade den sista biten och sprang över gärdet istället för längs med spårets sista del så det blev inte exakt milen men nära nog
Ganska nöjd med tiden fast jag kan betydligt bättre på hösten när man kan andas som folk och näsan inte rinner som en kran. 

Så mina demoner sitter i att våga övervinna olusten att springa. Att även om  jag avskyr det så gör jag det bara just för att jag ska bestämma över mig inte låta den andra delen av mig som gärna skulle avstå få vinna. Bara man själv kan välja vilken röst man ska lyssna på. Det gäller ju allt man tvekar inför allt man känner är motigt och avstår ifrån av ren bekvämlighet mer än att man inte skulle klara av det. Som med allt liksom.

Är så nöjd med mina fivefingers iaf de vattentäta även om jag sprang i lite väl djupt vatten på vissa ställen så det blev blött iaf
Tunnare byxor nästa gång med de här är för tjocka och korvade ihop sig i vaderna det störde mig en del jag hatar saker som sitter åt i vaderna

Den osminkades sanningen om hur man kan se ut när man klivit upp och bara gett sig ut 

2015/03/27

Svullen

Har försökt skärpa mig den här veckan förutom våfflorna. Men kroppen är svullen  och jag vet inte varför. Fötterna klämmer i skorna och jag har ont i knäna. Vet inte om det är menisken som bråkar eller om det bara är svullnaden. Händer och armbågar känns av med. 
All pollen (och det är bara början ännu) har gjort mig till zombie och orken är noll . Så det känns bra det här onda leder och allergi och 22 dagar till springcross loppet. Suger fett måste jag säga. Vågar inte ställa mig på vågen alls med risk att bli knäckt. Kanske jag ska köpa vätskedrivande det hjälper ibland när det är som värst. Känns som en ond spiral nu. Äter vad jag vill på helgen vilket gör att hela veckans sunda livsstil pajar även om maten jag äter är ok men att jag låter mig äta gotter. Vill ha gotter det är min rättighet att äta det men min kropp skriker att den inte kan ha det. 

Tränar ju massor har gjort 145 pass bara i år så brist på motion och träning är det ju inte kanske tvärtom. Är noga med att äta det jag bränner men ibland blir det nog lite mer även om jag väljer att äta mer kyckling eller fisk som gör att kalorierna överskrids så det ska egentligen inte spela så stor roll. Äter inget överflöd av carbs utan lagom, det händer att jag äter en smörgås eller müsli . Men som sagt inte varje dag och inga mängder utan det är fredagar som är carbday där jag laddar om efter att ha kört 10 -11 pass på 5-6 dagar och laddar för nystart med träning fullt påladdad igen. Jag måste få ha fredagen så det är så för mitt psyke men jag kanske får skärpa till mig från lördagen . Men man vill ju få va "normal" med
Det finns så mycket gott man vill äta som faktiskt är bra mat med och jag älskar att äta och det finns inget stopp. Är hungrig igen efter en timme och behöver mer fast jag vet att det vara är inbillning men det är som om kroppen skriker efter att äta. Värst är det på helgerna när jag inte jobbar på kvällen och gubben jobbar. Då äter jag av tristess. Vet ju att jag inte behöver äta hela tiden men ändå gör jag det. Jag vet att det finns något att äta och äter. Skulle kunna vara ett kg morötter det spelar igen roll vad det är bara jag får äta. 

Nåväl jag får skärpa mig nu för Lowa har beslutat att vi bara ska ha gotter på fredagar fast jag vet att hon köpte en liten påse chips efter skolan den lilla uslingen. Hoppas hon förstod när jag sa det inte är ok.


2015/03/22

Sliter mitt hår



Men alltså vad är det för fel på mig?! Varför skärper jag mig inte när allt gick så jäkla bra? Kanske hjärnan som säger stopp nu taggar vi ner ett tag och låter livet bara rulla utan krav? Sunt att kunna släppa ibland men med min hjärna som går på högvarv hela tiden blir det gärna lite jobbigt att släppa kontrollen. 

Övar faktiskt på det att inte vara 110 % hela tiden utan kunna säga nej till Mig själv. Kanske den viktigaste personen att säga nej till. Behöver inte bevisa något för någon , det är ingen annan än jag som har krav på mig själv och därför bara jag som måste kunna säga nej till mig själv .

Har ignorerat vågens rop på att jag ska väga mig ett par veckor nu, inte mätit mig eller knappt loggat mitt matintag. Fast jag vet min kropp inte klarar det längre perioder så måste jag låta den släppa taget ibland.

Har ett bröllop att gå på och sådant ger mig ångest , håller redan på att mentalt förbereda mig för detta. Det är i maj så det ska nog gå. Ett bröllop där jag inte känner någon inte ens brudparet mer än att vi träffats . Det är gubbens bekant eller kund vad man nu ska säga. Nu tror jag att jag kan vara ganska anonym och hålla mig osynlig så jag slipper prata med någon jag inte känner eller berätta saker om mig som jag avskyr att göra. Måste dessutom hitta en klänning som jag ser klok ut i. Det är kavajbröllop så man måste se lite slipad ut.

Så lite panik i kroppen har jag nu och måste skärpa till mig på alla plan

2015/03/15

Tror ni jag skärpte till mig !?

Nä inte ett dugg, två veckors off track nu och det suger. Men jag ska skärpa mig och jag ska inte äta så mycket godis på helgerna som jag gör. Kanske blir det ett uppvaknande om man ställer sig på vågen 
Känns bara som man inte har lust just nu, är så trött av all pollen som börjar komma och kan sova hela tiden om jag får. Har inte blivit någon hemmaträning för att jag är så trött men jag ska ta tag i det oxå.


2015/03/08

Nu börjar det

Underbart väder idag och med det börjar blomningen vilket inte är till min fördel. Kände mig tjock i halsen och tung i huvudet när jag skulle till jobbet så att springa va bara att glömma. Undrar hur det ska gå när jag ska springa loppet 
Nåväl det får lov att gå och gubben drog till Apoteket och köpte allergitabletter till mig så det ska lindra lite . Borde gå till läkaren och få det på recept men jag är för lat och när det iaf finns receptfritt så jag klarar mig spar det mig tid och troligvis blir kostnaden den samma med tanke på vad det kostar att gå till läkare .

Styrketränade lite skuldror, brukar köra bröst med har lagt om det lite. Kör smalt grepp med massa stående roddar i kabel blir mellan 25-30 set a 8-12 reps i olika vinklar. Försöker att "stå/sitta" med benen i 90 graders vinkel när jag för det så får resten av kroppen jobba med

Bokwan blev kort för jag valde en kortare mix än vanligt så det blev ca timmen istället för 70 min men det va svettigt. Känner mig fortfarande lite deppig efter förra veckans kurs men jag ska få filmer så jag kan öva tills nästa gång . Hoppas den inte krockar med mina andra planer under våren isf får det vänta 

I morgon ska jag skärpa till mig och låta den här veckans olater läggas till handlingarna 

2015/03/07

Svacka

Ja även jag har svackor och nu är jag inne i en stor en. Va på kurs förra helgen som jag sett fram emot massor. Dock kände jag mig som en idiot eftersom allt bara va skitknepigt. Fanns inga speglar i salen så det fanns ingen referens för vad man gjorde så allt blev bara huller om buller i mitt huvud. Att jobba rakt ut i ingenting och inte se vad jag gör fungerar inte för mig jag måste ha spegelreferebs för att lära mig så jag gav upp helt enkelt. Allt snurrade tillslut och hjärnan brann. Får göra det vid nästa kurs som kommer så det är inga problem men finns deg inga speglar skiter jag nog i det

Så det tog på mitt psyke och jag valde att ta en vecka utan krav på mig själv . Inget matloggande, inga krav på vad jag äter ingenting . Bara släppa allt och ta nya tag på måndag . Lär ha ätit nått kg godis innan dess 
Bokat mig till ett springcross lopp i april så nu får jag sätta lite fokus 
Ska bli kul kommer säkert må skit av all pollen men det får va så ha ha i år sla skiten inte få knäcka mig

Så nu ska jag nyktra till från allt socker och ta nya tag