Sov med urnan

Nej inte riktigt men den står på min byrå i väntan på att jag ska ta upp den till Norberg för minneslunden. Lite vemodigt att lämna den ifrån mig men den ska ju dit.

Låg i natt och funderade på gårdagen och att jag fick så bra respons från de som var där. En man kom fram till mig och sa att det var den bästa begravning han någonsin varit på och att han skulle vilja ha sin på just samma sätt. Det är ett gott betyg. Samtidigt är allt som vanligt i en dimma för mig jag har ett väldigt konstigt minne det är som om jag inte är i min egen kropp när jag gör saker utan att det är någon helt annan. Har alltid svårt att ta till mig beröm fick ju aldrig något under min uppväxt och att någon sa att den var stolt över mig existerade inte . Men igår va det så många som sa att det va stolta över mig och mitt samtal med Imma kändes så bra i hjärtat. Bristen på ord kan ibland forma en person till det den är idag inte alltid något negativt men troligtvis skulle jag vara en helt annan person om jag fått uppmuntran och beröm under min uppväxt men det är ju aldrig för sent att få det och växa som människa. Att mina bröder va nöjda och Jocke sa han va stolt över mig många gånger det kändes viktigt. Har själv alltid varit grymt stolt över mina syskon. Problemet är ju det där med att man inte säger de orden tillräckligt ofta. Det är ju faktiskt så lätt att tala om för någon hur mycket den betyder för en och hur stolt man är. Vet inte varför man gör det oftare. Är det bara jag som känner så eller är det fler? Ibland vill man ju bara säga till en person att "du jag älskar dig faktiskt hajjar du det" utan att det ska tas på fel sätt. Men man gör det som sagt aldrig och kanske är det ju för sent när man väl vill säga det det kan vara som med pappa att han behöver dö för att man ska känna hur mycket man älskade honom. Som okramat barn har man ju inte heller lärt sig det där med närhet men jag lovar att jag ska krama mina syskon så mycket jag kan och jag försöker tillåta att andra kramar på mig men jag har inte lärt mig att bli kramat så det är så svårt att släppa in någon så nära men jag måste lära mig. Har ju lärt mig oerhört mycket under den senaste månaden om hur viktigt de nära är och en kram kostar inget och ett sms till brorsan som säger att man är stolt över honom är inte heller något som kostar men ger så mycket mer.

Tillåter mig sörja nu när ingen ser. Det är på samma sätt som när Alva dog jag gråter på natten så ingen ska se min sorg. Vill som vanligt inte att någon ska störas av den inte ens gubben. Vill inte någon ska se mig svag jag är ju alltid den som ska se till att allt flyter för mig själv och min omgivningen då går det ju inte att börja gråta så¨folk ser att det bara är en fasad.

Nä fan nu ska jag ut med Sune, gubben är magsjuk stackarn men jag vet inte varför. Hoppas nu inte alla på begravningen blev sjuka men det tror jag inte. Jag har ätit alldeles för många bitar smörgåstårta och har halva kylen full kvar. Dessutom har jag gjort chokladkola som är grymt god. Använde Xocai chokladen för att lyxa till det lite extra så det blev choklad för ca 300 kr men den är underbart god.