Jag är inte ensam och jag vet att hur mycket jag än sliter så kommer det aldrig att försvinna . Det sitter där och jag är ju motståndare till kniven i min kropp och har det ju lätt hanterat det som finns men nu har jag en förklaring. Ett namn på varför det ser ut som det gör, varför jag aldrig någonsin vill visa mig i kortare kjolar eller byxor än sånt som går till knäna. Att jag avskyr att någon tittar på mina lår och sedan på resten av kroppen och säger att de inte hör ihop för att det inte syns med kläder på så syns det när de är borta. Alla tecken på typ 1 är där och nu vet jag att det inte är mig det är fel på att ingen diet eller träning i världen kommer rå på det
Så det får helt enkelt vara så
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar