Nu är jag här igen....

Efter långt uppehåll, bortglömda inloggningsuppgifter etc så är jag åter inloggad. Tror ju inte jag varit saknad men ok ibland vill man skriva en rad eller två om inte för er så för en själv

Vad har hänt sedan sist? Faktiskt ingenting inte något alls . Skulle inte barnen bli äldre skulle man tro att tiden står stilla. Ok min äldsta har gift sig och det va stort . 

Men utöver det så är allt som vanligt och det är grejen men nu har jag gjort ett försök att bryta mönstret. 

Japp så är det. Om man tittar på Facebook och de återblickar man får till statusar varje dag så är det hälsa ( läs gå ner i vikt) och träning som är på topp. Älskar att träna och jobba med städningen och kommer alltid göra det men sen är det det första. Hela mitt vuxna liv har varit fokus på vikten trots att jag idrott sett pendlat se senaste säg 8 åren om man börjar räkna efter sista barnets födelse på en vikt av 75 kg +/- några kg hit och dit. Ingen farlig vikt eller så men trots det detta jävla kanorijagande. Men allvarligt ser jag ut att behöva räkna kalorier? Ser jag ut att ha tid och ork med det? Och framförallt för vem gör jag det? Ja inte är det för nig själv jag gör det om man riktigt rannsakar sig själv. Faktum är nog att det mer är för dig och för din bild av mig. Jag ser blickarna på gymmet så fort man är på fel ställe i hormoncirkeln att någon tänker att jag gått upp i vikt och numera tänker jag att ja kanske har jag gjort det men vad gör det dig liksom. Innan tänkte jag att jag vill nog gömma mig. Man som gruppträningsinstruktör som står och visar träning hela kvällarna känner att man måste se "fit" ut trots att ni egentligen skiter i vilket det är min kunskap ni vill åt och hur jag ser ut är inte viktigt alls. Så alla hjärnspöken skapar en form av hälsohets som inte är sund inte i mig iallafall jag behöver den tiden till viktigare saker. Så nu tänker jag aldrig mer räkna kalorier. Tänker leva med min sunda livsstil som faktiskt måste räcka med tanke på att jag håller mig någonstans runt 75 kg som sagt lite hit och dit.

Så om du tänker dessa ord 

Du som tränar så mycket borde ju vara smalare

Du som tränar så mycket borde ha mer muskler kommer jag svara

Ja för jag tränar och jag är stark, rejält stark. Ja inte strongman satt även om jag nog skulle vilja. Jag lyfter tyngre och effektivare än de flesta och jag äter massor. Så om det sticker i dina ögon att jag lägger på mig ett och annat kg så blunda , vänd dig om eller titta på någon annan för jag har inte bett dig kommentera min kropp, jag har inte bett dig titta på min kropp och kanske skulle du berätta för din respektive isf hur du studerar andra kvinnors kroppar det gäller oavsett vilket kön du har, om du tror du är starkare än mig så häng med mig en vecka eller varför inte bara ett träningspass och gör samma som mig.

Så om du har åsikter om min kropp, tycker min mage eller lår för den delen vuxit så lovar jag dig att det är är jäkla massa muskler innanför fluffet och de kräver föda 

Så det så

Börjat logga maten igen

Har nog inte vägt så här mycket på ett bra tag så nu måste jag hålla koll igen. Blir mycket träning och fokus på min fysik fram till Tough Viking.

Slutat räkna

Mår så bra vet ni det?! Förutom att jag har slutat räkna vad jag äter så känner jag att kroppen svarar bättre på den träning jag utför och det är ju mitt mål . Har beslutat att om magen inte är platt utan fluffig gör ju ingenting eftersom jag faktiskt vill ha plusresultat på min muskelmassa om om jag då råkar få lite fluff på magen så får det va så. Har inte vägt mig på ett tag av lathet men känner att så länge kläderna passar så räcker det. 

Har hela året arbetar hårt på att älska min  kropp som den är och det ger bättre och bättre resultat eftersom jag fokuserar bort blicken från nedre delen av kroppen. Kommer ju säkerligen inte kunna påverka mina lår och knän (Mmm vaderna med ) men jag gör vad jag kan att hålla det fett jag kan påverka så lågt jag kan så får mitt fluff fett sitta där och bråka sålänge det håller sig som det är. 

Lever ju med bra kost utan större utsvävningar vad gäller gotter i veckorna utan det finns bara fre-lö det räcker. Tränar hårt och vill bygga mig starkare och snabbare och jag får ofta kommentarer att jag har en fantastisk kropp och är vacker och det av vuxna människor (kvinnor och män) inte små spolingar som varken fått skägg eller fött barn liksom. Människor som räknas som kanske liksom jag fått kämpa hela livet 

Men ellerhur

Är usel just nu att göra som jag tänkte men loggade iaf fram till helgen och känner att jag vet ju iaf hur dagarna slutar, vad min kropp behöver etc så just nu fungerar det inte att logga. Vill "växa" och därför äta bra med mat men samtidigt inte gå upp i fettmassan och jag har en bra balans nu i tänket känner jag efter att ha testat under veckan som varit och loggat på gott och ont och ätit rejält . Har kunnat utan problem ligga på runt 2200 kalorier och känna energi utan att känna mig för plufsig fast det finns att ta på. Ska jag maxa nu måste jag äta så läggningen blir lite si och så med. 

Ska inte ha fram magrutor ska bli stark och uthållig så det så

När det spårar ur

Japp det är ju så med sånna som mig som är omättliga. Det finns inget stopp, vi bara äter och äter och tror vi ska svälta ihjäl efter en kvart oavsett vad vi ätit. Så frågan är om jag ska bryta min plan och börja logga vad jag äter bara för kontrollen som min hjärna behöver. Den klarar inte att få den här friheten utan spårar ur totalt. 

Nä rutiner och strikt mönster måste det va så på måndag börjar jag logga igen

Dags att börja planera

Har ju slutat räkna mitt matintag vilket är väldigt skönt jobbigt bara att inte ha helt koll på proteinerna men med Bcaa i flaskan så är det ingen fara. Vill ju ha mycket energi nu när pollensäsongen drar igång eftersom den gör mig så trött så då måste jag släppa lite på kontrollen ett tag och ge kroppen den energi den skriker efter

Så mat i massor gotter på helger och mer rörelse för jämnvikt. Nu vet jag ju av erfarenhet att min kropp kommer lägga på sig under denna period och då framförallt av vätska men så länge jag når mina mål är det ok med uppgång.

Ska ju springa två lopp nu på våren så jag har smygit in lite löpning, bara kortare sträckor men iaf lite och det va ok på mjuk mark. Börjar med längre promenader nu efter ett långt skadeuppehåll med min häl som inte är helt bra men det känns ok så länge min vad inte är överansträngd. Måste få in några mil i benen nu och upp tempot på mina pw. Målet är 8 min per km max gärna 7:50 om möjligt utan att va halvdöd. Ligger på 8:25-8:32 nu men man får tänka på att det är vår med och mina lungor inte är i sitt esse då. Men men med bra poddar i öronen lite asgarv då och då så ska det bli bra.

Anmäl dig till min workshop

Slutat räkna en period

Vill få bättre resultat av min träning därför har jag beslutat att inte logga kosten ett tag. För att bygga måste jag ha ett överskott men min hjärna ser bara panik när en viss gräns överskrids och om jag inte loggar ser jag inte intaget . Jag vet jag säkert kommer öka i vikt även i fett men just ni bryr jag mig inte har ett bra flyt i träningen och äter bara gotter på helgen så det får helt enkelt vara så nu. Känner pepp att lyfta, få träningsvärk och se resultat 

Så kommer svackan

Alltså ibland förstår jag mig inte på mig själv . Ena dagen känner man sig så fit, kanske till och med snygg men så nästa så är det så man bara undrar vem man ser i spegeln och att det inte finns något snyggt alls att se på. Den här tiden i månaden när kroppen är svullen och öm ska man nog ge fan i att ens fundera på det där med utseende och att lära sig älska sin kropp för det går inget bra

Det är jäkla tur batterierna är slut i wi-fi vågen och det är endast de siffror som räknas så de får nog va slut ett tag. Orkar liksom inte när jag kommer in i sånna här svackor. Det är då man bara önskar att någon kryper upp bakom en och säger man är vackrast i världen och att det känns att det menas. 

Så igår noll träningsinspiration alls gjorde det jag skulle lite halvhjärtat i gymmet och höll mitt pass. Kanske är det bara en förkylning på gång 

Det går framåt

Jag gör allt jag kan för att älska min kropp. Står framför spegeln och säger jag duger som jag är . Låter mina händer känna att det är ok inte bilden jag har i mitt huvud även om det är svårt . Man vill ju känna dig så som man vill vara men man ser inte alltid det man borde se i spegeln . För ofta ser man skavankerna det andra helt ser förbi det snappar ögat och hjärnan upp snabbt som rackarns. Men egentligen borde man le och säga stanna upp hjärna och ta en titt du ser något grymt snyggt framför dig