När det spårar ur

Japp det är ju så med sånna som mig som är omättliga. Det finns inget stopp, vi bara äter och äter och tror vi ska svälta ihjäl efter en kvart oavsett vad vi ätit. Så frågan är om jag ska bryta min plan och börja logga vad jag äter bara för kontrollen som min hjärna behöver. Den klarar inte att få den här friheten utan spårar ur totalt. 

Nä rutiner och strikt mönster måste det va så på måndag börjar jag logga igen

Dags att börja planera

Har ju slutat räkna mitt matintag vilket är väldigt skönt jobbigt bara att inte ha helt koll på proteinerna men med Bcaa i flaskan så är det ingen fara. Vill ju ha mycket energi nu när pollensäsongen drar igång eftersom den gör mig så trött så då måste jag släppa lite på kontrollen ett tag och ge kroppen den energi den skriker efter

Så mat i massor gotter på helger och mer rörelse för jämnvikt. Nu vet jag ju av erfarenhet att min kropp kommer lägga på sig under denna period och då framförallt av vätska men så länge jag når mina mål är det ok med uppgång.

Ska ju springa två lopp nu på våren så jag har smygit in lite löpning, bara kortare sträckor men iaf lite och det va ok på mjuk mark. Börjar med längre promenader nu efter ett långt skadeuppehåll med min häl som inte är helt bra men det känns ok så länge min vad inte är överansträngd. Måste få in några mil i benen nu och upp tempot på mina pw. Målet är 8 min per km max gärna 7:50 om möjligt utan att va halvdöd. Ligger på 8:25-8:32 nu men man får tänka på att det är vår med och mina lungor inte är i sitt esse då. Men men med bra poddar i öronen lite asgarv då och då så ska det bli bra.

Anmäl dig till min workshop

Slutat räkna en period

Vill få bättre resultat av min träning därför har jag beslutat att inte logga kosten ett tag. För att bygga måste jag ha ett överskott men min hjärna ser bara panik när en viss gräns överskrids och om jag inte loggar ser jag inte intaget . Jag vet jag säkert kommer öka i vikt även i fett men just ni bryr jag mig inte har ett bra flyt i träningen och äter bara gotter på helgen så det får helt enkelt vara så nu. Känner pepp att lyfta, få träningsvärk och se resultat 

Så kommer svackan

Alltså ibland förstår jag mig inte på mig själv . Ena dagen känner man sig så fit, kanske till och med snygg men så nästa så är det så man bara undrar vem man ser i spegeln och att det inte finns något snyggt alls att se på. Den här tiden i månaden när kroppen är svullen och öm ska man nog ge fan i att ens fundera på det där med utseende och att lära sig älska sin kropp för det går inget bra

Det är jäkla tur batterierna är slut i wi-fi vågen och det är endast de siffror som räknas så de får nog va slut ett tag. Orkar liksom inte när jag kommer in i sånna här svackor. Det är då man bara önskar att någon kryper upp bakom en och säger man är vackrast i världen och att det känns att det menas. 

Så igår noll träningsinspiration alls gjorde det jag skulle lite halvhjärtat i gymmet och höll mitt pass. Kanske är det bara en förkylning på gång 

Det går framåt

Jag gör allt jag kan för att älska min kropp. Står framför spegeln och säger jag duger som jag är . Låter mina händer känna att det är ok inte bilden jag har i mitt huvud även om det är svårt . Man vill ju känna dig så som man vill vara men man ser inte alltid det man borde se i spegeln . För ofta ser man skavankerna det andra helt ser förbi det snappar ögat och hjärnan upp snabbt som rackarns. Men egentligen borde man le och säga stanna upp hjärna och ta en titt du ser något grymt snyggt framför dig

Så här ser det ut

Ta en titt för jag kommer inte visa det fler gånger 

Se allt det extra , alla blodkärl, blåmärken och allt man inte vill ha. Då ser ni inte Sveriges fulaste knän med. Huden på insidan är alltid öm som om man bränner sig på sommaren. Det här är dessutom det finare av benen det andra låret är hemskare 

Så lättad

Ni kan inte förstå jag måste helt enkelt återkomma till förra inlägget.

Alltså det här är vad som är fel på min kropp! Mitt problemområde som jag haft sån ångest för så många år. Det som gjort att jag aldrig någonsin tänker visa mig i bikini på svensk mark eller knappt naken för någon jag inte känner.

Vilken lättnad att det är Lipödem det kallas och att det kommer finnas där och att det inte är någon diet eller träning i världen som kommer ta bort problemet . Kommer inte gilla det mer för det men jag kan sluta försöka att göra något åt det och bara få träna och äta som jag känner utan att tänka på att det ska försvinna där för det kommer det inte göra.

Tyvärr har det senaste tiden börjat nere mot vaderna och strumporna sitter åt. Har skyllt på att det är mycket vätska i kroppen men nu vet jag bättre . Håller bara tummarna att den livsstil jag har kommer bromsa förloppet ordentligt och att kompressionskläder kommer hjälpa till.

Så lättad även om det inte är något jag önskar ha

Ögonöppnare

Idag fick jag se en länkad blogg på Facebook och började läsa om den kvinnan som liksom jag alltid haft problem med att låren skaver emot varandra, blir varmt och svettigt och hur mycket jag än går ner i vint eller tränar så är problemområdet kvar runt rumpa och lår. Hela livet har det varit den del jag är mest missnöjd med och efter att ha sett denna föreläsning så är min syn på mig själv lite annorlunda 

https://drive.google.com/file/d/0B22JkNXdim-PZElkNVpydWY5eGs/view?pli=1

Jag är inte ensam och jag vet att hur mycket jag än sliter så kommer det aldrig att försvinna . Det sitter där och jag är ju motståndare till kniven i min kropp och har det ju lätt hanterat det som finns men nu har jag en förklaring. Ett namn på varför det ser ut som det gör, varför jag aldrig någonsin vill visa mig i kortare kjolar eller byxor än sånt som går till knäna. Att jag avskyr att någon tittar på mina lår och sedan på resten av kroppen och säger att de inte hör ihop för att det inte syns med kläder på så syns det när de är borta. Alla tecken på typ 1 är där och nu vet jag att det inte är mig det är fel på  att ingen diet eller träning i världen kommer rå på det

Så det får helt enkelt vara så

Försöker