Så här ser det ut

Ta en titt för jag kommer inte visa det fler gånger 

Se allt det extra , alla blodkärl, blåmärken och allt man inte vill ha. Då ser ni inte Sveriges fulaste knän med. Huden på insidan är alltid öm som om man bränner sig på sommaren. Det här är dessutom det finare av benen det andra låret är hemskare 

Så lättad

Ni kan inte förstå jag måste helt enkelt återkomma till förra inlägget.

Alltså det här är vad som är fel på min kropp! Mitt problemområde som jag haft sån ångest för så många år. Det som gjort att jag aldrig någonsin tänker visa mig i bikini på svensk mark eller knappt naken för någon jag inte känner.

Vilken lättnad att det är Lipödem det kallas och att det kommer finnas där och att det inte är någon diet eller träning i världen som kommer ta bort problemet . Kommer inte gilla det mer för det men jag kan sluta försöka att göra något åt det och bara få träna och äta som jag känner utan att tänka på att det ska försvinna där för det kommer det inte göra.

Tyvärr har det senaste tiden börjat nere mot vaderna och strumporna sitter åt. Har skyllt på att det är mycket vätska i kroppen men nu vet jag bättre . Håller bara tummarna att den livsstil jag har kommer bromsa förloppet ordentligt och att kompressionskläder kommer hjälpa till.

Så lättad även om det inte är något jag önskar ha

Ögonöppnare

Idag fick jag se en länkad blogg på Facebook och började läsa om den kvinnan som liksom jag alltid haft problem med att låren skaver emot varandra, blir varmt och svettigt och hur mycket jag än går ner i vint eller tränar så är problemområdet kvar runt rumpa och lår. Hela livet har det varit den del jag är mest missnöjd med och efter att ha sett denna föreläsning så är min syn på mig själv lite annorlunda 

https://drive.google.com/file/d/0B22JkNXdim-PZElkNVpydWY5eGs/view?pli=1

Jag är inte ensam och jag vet att hur mycket jag än sliter så kommer det aldrig att försvinna . Det sitter där och jag är ju motståndare till kniven i min kropp och har det ju lätt hanterat det som finns men nu har jag en förklaring. Ett namn på varför det ser ut som det gör, varför jag aldrig någonsin vill visa mig i kortare kjolar eller byxor än sånt som går till knäna. Att jag avskyr att någon tittar på mina lår och sedan på resten av kroppen och säger att de inte hör ihop för att det inte syns med kläder på så syns det när de är borta. Alla tecken på typ 1 är där och nu vet jag att det inte är mig det är fel på  att ingen diet eller träning i världen kommer rå på det

Så det får helt enkelt vara så

Försöker

Jo jag försöker men ...

Jag kan faktiskt inte förmå mig att älska min kropp just nu. Kanske är det för att det är mitt i mens som jag känner mig extra stor och plufsig . Allt sitter åt från ringar till strumpor och det gör knappast humöret på topp

Fredagar och lördagar är mins helt fria dagar från loggning annars kommer lin hjärna bli fanatiskt. Nackdelen är att mina leder i händerna ballar ut totalt av socker. Ja hela kroppen blir ännu mer svullen och ond men jag vill va "normal" på mina träningsfria dagar det måste man få vara,

annars blir man ju galen. 

Så nu ska jag ställa mig framför spegeln och säga att jag duger fast jag har ont och inte alls motivation 

Motivation

Känner att jag ska börja älska min kropp för vad den är och med dess förändringar istället för att hela tiden se mina brister.

Min motivation just nu är en fantastisk kvinna jag följer på instagram och nu även live på Periscope . Apan (apansattigranen ) hon älskar och accepterar sin kropp, är bedårande vacker och så sunda åsikter. Blir glad när jag lyssnar på henne och känner att jag faktiskt mer och mer måste lära mig att acceptera och älska min kropp inte tanken på vad andra tycker om den. Inte för att jag bryr mig så mycket men mina ögon ser ju inte samma sak som dina om vi tittar på mig . Jag ser bristerna ni ser det andra. Så nu ska jag varje dag ställa mig framför spegeln och säga att jag duger som jag är just idag

Fast när man aldrig egentligen älskat sin kropp är det nog svårt att börja göra det nu. Men jag ska försöka att älska mina brister lika mycket som jag älskar andra delar av mig själv. Det sitter ju ganska djupt inne att man inte duger när det prentats in hela uppväxten och det är svårt att ändra den synen då.

Men denna kvinna och att lyssna på henne ska ge mig den kraft jag behöver att älska mig själv , det extra fluffet och jag ska fortsätta träna med det jag trivs 

Hmm

Jag vet jag inte ska väga mig varje vecka och att jag varierar i vikt runt i månaden men just nu gör jag det iaf varje vecka. Av någon mystisk anledning verkar det gå mer upp en ner 

Fast jag känner mig i ganska bra form även om den eviga förkylningen spökar runt bland mig och barnen efter ledighet. Har klarat mig ganska bra mot barnen men är väldigt trött och snorig. Så jag hoppas att det vänder snart. Tror när man är ute mer igen så blir man piggare nu är vädret skittråkigt och regnigt och blött. Lite så man saknar snön faktiskt det är roligare ute då. 

Nu sätter vi mål helt enkelt. Vet inte riktigt vad för mål men att lyfts tyngre på mina pass självklart ett mål men jag måste ha något mer. Har förhoppningen att foten ska bli helt bra så jag kan springa Tough Viking på två fötter i år och inte släpa mig fram på en. Små steg framåt och den blir bättre och bättre. Kan gå små bitar utan skydd nu men det är typ från sängen till köket men sen känns hälen av. Stödstrumpor och hälskydd är ett måste och skor eller tofflor med. Men kanske kan jag springa lite lätt och fortsätta traditionen att ta mig banan runt och tills dess fokus på kosten och hälsan som vanligt. Ja 70/30 förståss fredag och lördag är mina fria dagar att vara och leva som jag vill

Två veckor

Har försökt skärpa mig i två veckor nu, som vanligt på träningsdagarna iaf och låter fredag och lördag vara fria. Men nä något på vågen syns inte igår visade den ett kg upp men så är det mitt i ägglossning så det är inte så konstigt. Jag är ju en sån som vill ha totalkoll på allt så jag även sådant har jag koll på. Har loggat i många år nu även hela min cykel. Tycker det är skönt att hålla reda på hur kroppen ska må när jag ska utföra olika aktiviteter så det är lättare att planera och jag vet om jag kommer ha ont och va svullen. Har ju ägglossning som gör att jag ser gravid ut och har så ont att jag inte alls är sugen på att festa eller ens va trevlig under de värsta timmarna sen är det skönt att veta att inte mensen kommer mitt på en mässa eller något annat man är borta på. Är i regel som en klocka vanligen en dag före men det beror säkert på att jag klickar i för mensen på kvällen fast den kanske börjat på natten innan

Så iaf va vi inte kompisar jag och vågen igår men det gör inget. Jag tränar hårt och känner mig ganska ok i kroppen för att vara 42 år nu

Är inte ute efter magrutor eller att kunna springa jättesnabbt. Vet ju inte ens om foten någonsin kommer kunna springa mer så kanske jag får satsa på något annat om medaljhögen ska växa. Är inte heller rädd för att det hänger lite över byxkanten är för fan gammal och har fått 5 (6) barn så kroppen är ju vad den är.

Visst vill man få känna sig attraktiv och eftertraktad ibland men då får man stå ut med vad man är och duger jag inte pt gubben så får han skylla sig själv

Nä nu bakar vi kladdkaka till Viggos 7 årsdag 

Så stor sorg

I lördags hände något med Sune vår tax, han slutade helt plötsligt att gå. Han har ju en förmåga att vägra när det är kallt ute eller regnar så först tänkte man inte mer på det än att han ville hem när gubben och barnen va i skogen. Sistq kissningen totalvägrade han gå. Drog faktist mot bättre vetande ut honom i snön men insåg snabbt att det här går inte när han inte ens började skutta när kompisen va utanför porten . På morgonen fick jag bära ut honom på gräset och la sedan in honom i hans bur . Benen fungerade inte längre på honom. Efter jobbet blev det in till Albano där han blev kvar för diskbråck . En operation skulle trots försäkring bli väldigt dyr och vår ekonomi skulle inte klara det. Man pratade om konservativ vård hemma som vi skulle fundera på men då han inte kan kissa själv och inte gå skulle det bli att ligga stilla i bur under en lång tid framöver . Sa vi vill tänka och läsa på och att vi skulle höras på tisdagen. 

Sune blev inte bättre utan snarare sämre och vi tog det rätta men väldigt svåra beslutet att låta honom somna in. Hjärtat går i bitar av förlusten men han hade aldrig blivit bra igen inte som innan. Han hade inte kunnat leka och springa som han är van med och det är inget taxliv

Tack för nästan 7 fantastiska år

Tiden går

Inte skrivit på länge har liksom tappat motivationen att blogga men försöker bättra mig men jag tror ingen läser iaf .

Ska komma i form igen efter julens ätande och drickande i allt för stor mängd . Känner mig gasig, fluffig och inte alls i den form som innan förfallet som inträffar vid varje längre ledighet.

Men nu ska jag allvarligt ta tag i det och kör en rivstart med färre kolhydrater än vanligt runt 50-70 g per dag under ett par veckor. Visst skulle man som många kunna köra strikt lchf men det är inte min grej. Så 3 kg ska bort och förhoppningsvis är det mest vätska som rinner bort snabbt. Loggar därför åter in på Lifesum under en period

Så med lite tur blir det lite uppdatering