Jag tränar faktiskt inte för att bli smal

Alltså just nu är jag inne i en jävlarvadjaghatarminkropp-period samtidigt som jag älskar den.

Galet va?

Det jobbiga är att jag inte ser klok ut i en spegel, tittar bara på de delar jag är missnöjd med det är de enda jag ser när jag är hemma. Magen som putar, ok jag hat varit väldigt överviktig tidigare och jag har genomgått 5 graviditeter. Mina lår ar för mycket överskottshud och det gör dem stora och sladdriga för att inte tala om rumpan!

Men sen när jag är på gymmet älskar jag min kropp! Då ser jag inte mina fula delar som hemma då ser jag mina stora svällande starka muskler och min enorma energi som bara vill ge mer och lyfta tyngre.

Så det är en jäkla hatkärlek just nu. Men kontentan är egentligen att jag inte vill vara jättesmal det är inte därför jag tränar jag tränar för att bli stark och ännu mer energirik. Så är det blir just nu bara deppad när jag läser alla tips och råd hur man ska bli smal och vilka övningar etc man ska göra för att bli platt. Men vad fan med de runt 8-10 pass jag håller i veckan under termin blir man inte platt av alla styrke, core och zumbapass så är man kanske inte genetisk betingad att kunna bli det. Min kropp kanske ska ha den där lilla bullen på magen som säkert bara jag ser. Får ju ibland kommentarer om att jag är vältränad etc och det är jag men med ett värmeskikt över ha ha. Och saken är egentligen den att jag mått grymt bra under semestern när jag för första gången på många år släppt taget om kontrollen av vad jag äter . Har njutit av glassen, druckit cidern och ibland någon öl och jag har ätit godis och snacks när jag velat. Har gått upp nått eller några kg det vet jag och jag känner det men samtidigt är jag full av styrka och energi inför hösten.

Skit samma om jag ökat lite jag är asgrym iaf!

- Veronica