önskar det bara va en hemsk mardröm och inte verklighet. Så mycket
sorg i min kropp och rädsla att det ska hända igen. Vågar knappt låta
henne gå ut nu men jag måste även om jag är livrädd. Är inte långt
från gråten hela tiden men försöker le. Mina annars glada ögon är
trötta och jag har börjat tappa massor av hår de senaste dagarna. Hon
skrämde slag på mig och jag hoppas jag blir som vanligt igen snart.
Tur jag har ett underbart jobb med alla glada barn som får mig att le
fast stenen i hjärtat är tung.
Älskar ungen förbannat mycket
--
Skickat från min mobila enhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar