Ångest

Fu vad ont det kan göra i ett mammahjärta när ens barn är en bitare. Viggo biter sin bästis då och då inte oprovocerat men det är ingen ursäkt man får inte bitas. Vet inte hur jag ska hantera det de leker så fint men så får en för sig att kanske kramas lite hårdare än Viggo vill eller ta hans grejer han leker med och då bits han. Tycker jag övervakar hela tiden men det går så fort och när det händer blir jag så arg på honom. Försöker behålla lugnet och ta hand om den som han bitit på och visa att det inte är om att bitas. Trycker bort honom när han vill va sen som vill ha tröst och han blir mer hysterisk. Händer ju inte fler gånger den dagen och han är ju inte den enda som bits av barnen men han är mitt barn och mina barn ska inte bete sig på det sättet. Va bra ett tag men nu är han igång igen vet inte om det beror på att de leker mer och mer vilt när de blir äldre eller om det beror på att han inte kan prata för sig ännu.

Men hursomhelst han måste sluta idag bet han sin kompis i kinden och jag höll på att nästan vinga till honom för han biter så hårt. Vill ju inte föräldrarna ska tro jag ignorerar problemet för det gör jag garanterat inte. Nappen sitter i nästan hela tiden tyvärr hämmar det ju talet men det är ju en tillfällig lösning.

Det gör ont i en och man skämma över sitt barn och inför det andra barnets föräldrar. Hur gör man på förskolona? Hör ju om barn som år ut och år in kommer hem med bitmärken från samma barn men det kommer jag aldrig acceptera av mitt barn eller för den delen något av mina
dagbarn.

Hua ge mig tips på saker jag inte testat och redan gör

- Veronica