Viktminskning handlar lika mycket om hälsa som att forma en sorts kroppsideal för omgivningen. Låt mig förklara hur jag tänker, de flesta av oss vill gå ner i vikt för att må bra rent hälsomässigt och kunna köpa kläder utan att gå till specialavdelningar . Sedan har vi en del av oss som endast gör det för att omgivningen kräver ett visst utseende för att man ska bli accepterad. De flesta av oss är en blandning av de båda men jag vill hävda att nr 2 står för en större del av skaran viktkämpare än just de som gör det för hälsan.
Skulle nog faktiskt själv ställa mig i led nr 2 för jag har inte problem med min hälsa och jag hittar kläder överallt om jag vill. Är stark och tränar obehindrat allt jag vill göra i ett högt tempo. Be mig springa en mil och jag gör det inte för att jag vill men för att jag kan. Jag är garanterat den som vill ner i vikt för omgivningens skull mer än för min egen. Det är nått man måste komma till insikt med själv vart man är och jobba från det perspektivet.
Alla förväntar sig av mig att jag ska vara i toppform med tanke på mina jobb och utbildningar. Jag måste konstant känna ångest över att vilja köpa den där glassen när det är sommarvarmt eller att vilja köpa den där pizzan som doftar så underbart. Är det för min eller din skull jag gör det? Ja inte din personligen men du fattar. Jag har pendlat upp och ner hela livet men jag tror faktiskt att min kropp är nöjd viktmässigt nu den vill inte ner även om alla tabeller säger jag ska ner 10 kg. Jag har grymma muskler där under som jag är stolt över att ha jobbat upp. Få på gymmen lyfter mina vikter gäller båda könen. Den vikten bär jag mer än gärna på och lite till.
Gick ju ner väldigt mycket mellan Lowa och Viggo och lärde mig massor med studier hur man ska äta och leva. Likt förbannat vill jag nå det ouppnåeliga. Inser ju att man faktiskt inte kan jobba på sin kropp dygnet runt om man inte är arbetslös eller har någon rik man som betalar allt åt en. Ska man efter att ha fött 6 barn och pendlat hit och dit med vikten hela livet bli nöjd får man sätta upp nya mer realistiska mål om man inte vill ha till kniven.
Vissa dagar vill man ju det med när det är varmt och svettigt av all överskottshud, när man håller pass och ser hur maghuden hänger. Kanske sånt som bara jag tänker på jag vet inte . Jag vill bara minska i fettet mellan navel och stuss ingen annanstans men faktum är att det nog mest är hud som väller över. Ligger jag ner är jag platt men med mycket överskott som ligger i sidorna. Ingen diet i världen kan få bort det vad de än lovar med att man blir smal och fin. Undrar hur många falska före och efterbilder tidningarna visar och hur många av efterbilderna som är efter bukplastik? Finns inga möjligheter att någon som gått ner efter lång tids övervikt (bmi +35) kan bli smal och platt utan plastik så är det bara. Missförstå mig inte jag är inte emot plastik jag är emot lögnen som lovar dig en smal platt kropp utan överskottshud . Löpning och styrketräning tar bort och stramar lös hud. BS!!! Då hade jag varit fast som en planka som hållit runt 180 pass den här terminen ex min egen träning. Som kirurgerna säger vissa saker går bara att lösa med skalpellen så är det bara.
Så vad vill man då med sin kropp? Jag vill va pigg och stark, kunna ha de kläder jag vill även i stl 40 vill bli accepterad att det är så jag väljer att se ut. Vill inte lowcarba konstant utan njutning
Jag vill äta godis för att det är gott när jag vill och jag vill träna i det tempot jag gör för det får mig att må bra psykiskt och framförallt fysiskt. Om jag är smalare än så här är faktiskt skitsamma
- Veronica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar