så plockas man ner på jorden med brak.
Exet ringer och säger att nått är fel med Mia och att det är poliser
inblandade. Jag ringer henne och får prata med en kvinnlig polis som
säger att hon försökt ta livet av sig med att hoppa ifrån
Huvudstabron. Jonathan hade lyckats stoppa henne och larmade polisen.
Så iväg till bup på sös, skrik, gråt, tvångsomhändertagande tills i
morgon för ny läkarbedömning om hon är självmordsbenägen eller ej. Mer
skrik och gråt och upprivet avtal att pappa får ansvaret över natten
och tar dit henne i morgon på läkarsamtalet.
Jonathan är min hjälte och jag står i enorm skuld till honom. Han bor
ju mer eller mindre här och nu är han en ännu större del av vår familj
än tidigare.
Nu ska vi bara klura ut den verkliga orsaken till det hemska. Har
aldrig varit så rädd i mitt liv
--
Skickat från min mobila enhet
4 kommentarer:
Anette här....
Fy jag ryser när jag läser vad du skrivit. Ja det är varje förälders mardröm när ens barn inte mår bra. Hoppas att allt löser sig fort...
Kramar till er alla
Fy vad hemskt. Ta hand om er. Kram
Du får ta hand om Mia och jag tar gärna hand om dig om det behövs.
Kram kram
Åsa
Som jag skrev, hör av dig, kan vi hjälpa så gör vi det.
Stora stora kramar!
Skicka en kommentar