Tiden går mirakulöst snabbt det är helt galet. Dagen hon eller de kanske jag ska skriva kommer jag aldrig att glömma. Tror varenda minut finns i mitt minne, varenda nålstick , varenda tår, varenda hoppfull minut och den stora sorgen när Alva gav upp om jordelivet (finns att läsa i länken i webbversionen). Idag är det ingen större sorg kvar bara en enorm lycka att hon blev ett så friskt barn utan några som helst men av att vara född på tok för tidigt.
Det blev iaf prinsesstårta till middag efter två timmars pass
Ganska nöjd med min egna klippning av håret. Maxat tog det väl en minut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar