... att det måste märkas ganska tydligt hur det just nu känns inom mig. Den senaste veckan har nog varit förnekelse att det liksom inte händer eller att jag har drömt. Sedan börjar planeringen för framtiden hur ska det bli och nu helt plötsligt känner jag att fan snart är det ju slut 😳
Panik liksom , skrev ju om det tidigare hur alla bara kommer splittas och försvinna med sina nya äventyr och mål men det är egentligen så overkligt . Men just i detta nu så trillade allt liksom ner i mig att det är slut om 15 dagar ! Men fattar ni 15 dagar så är det inget mer Granbacka, ingen mer naturlig plats för trygghet och möte. Platsen man gått till med så många känslor i kroppen ibland och klivit ut som en ny människa när man fått avreagera sig lite. Mycket ilska som fått flöda, många sorger och framförallt en jäkla massa glädje .
Hoppas ju att kontakten finns kvar på ett eller annat sätt med mina stammisar. De får ju gärna följa mig här, på instagram (veronicaihavet ) eller självklart på Facebook och kanske blir det lite spontana utomhusträningar då och då om intresset finns. Jag är ju bra på att lägga upp pass som kräver lite redskap så det är nog inga problem.
Men nu klickade det till och det va som en stor smocka i hjärtat men man får inte deppa ihop det är inte min grej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar