2008/06/21

Midnattsloppet känns långt bort

Efter att fått somna om en stund i morse för att våra extremt morgonpigga ungar väckt upp hela området med sina sånger på balkongen så tog vi en promenad bort mot södra sidan stan.

Är så trött i kroppen att jag inte känner igen mig själv längre. Orkar knappt uppförsbackarna i vårt vanliga pw tempo med barnvagn. Midnattsloppet känns långt bort när vi gick nästan hela banan som man ska springa. Kan nog gå den på 1.5 timme utan problem och snabbare om jag joggar lätt men med tanke på att jag nästan kommer va halvvägs i graviditeten så tar jag inte ut för mycket innan.

2 ösregn passerade oss så vi va dyblöta innan vi kom hem.

Måste berätta nått bisarrt vi såg på vägen hem. Först såg vi 5 helt nykläckta andungar i vattnet som vi visade ungarna. Så söta men var va mamman undrade man ju för de lämnar ju inte kottarna om det inte är nått speciellt. Men nu hör vi en kväkande i en skreva. Där blir mammaand brutalt våldtagen av en andhane som biter tag i skallen på henne och trycker ner henne i skrevan. Andungarna ropar på mamma som knappt får fram ett ljud. När han hållit på betydligt längre tid än min gubbe gör hoppar han av och hon flyr i panik med ungarna efter sig. Han bröstar upp sig som värsta tuppen. Skulle ha filmat hela grejen men vart så chockad.

Mvh

Veronica
Kost och Näringsrådgivare

Inga kommentarer: