2009/02/25

Vi är en stor familj är vi konstiga?

Fördomarna mot stora familjer är många det kan man läsa bla i AB idag. Serien Annorlunda Familjer på tv4 visar ju hur stora familjer fungerar. Har inte sett serien helt ännu men spelat in varenda avsnitt eftersom det krockar med annat på tv. Får ju själv höra kommentarer hela tiden om att vi inte har annat att göra, har ni ingen tv, ska ni befolka världen själva och sist men inte minst räcker det inte med barn nu.

Många tror att stora familjer lever på bidrag, man har i regel inte fler bidrag än andra typ barnbidrag men de har ju alla som har barn. Säkert finns de de som har bostadsbidrag om de har synnerligen låg inkomst men de flesta familjer har ju faktiskt en som arbetar och inte kvalificerar sig till de med bidrag. Dessutom har ju de flesta familjer med många barn en förälder som är hemma med dem fram till skolan börjar och mer därtill vilket gör att man inte utnyttjar skattemedel i form av barnomsorg. Bara en sådan sak gör ju att de som har bara 1 - 3 barn som normen verkar vara (1,8 är väl typ det vanliga) använder sig av mer skattemedel än vad en familj med många barn som har en förälder hemma.

Vi är kanske inte en storfamilj på samma sätt som de med 6-10 barn på riktigt eftersom vi bara har 4 barn hemma p heltid (Mia är här i stort sett heltid) eftersom 2 till kommer varannan vecka och Freja varannan helg typ men när alla är på plats är det 7 barn nu mera. Självklart vill jag ha en till det är med i min planering. Just nu kan jag inte alls tänka mig ett liv utan minst ett barn till vad nu alla må säga om saken. Har kanske ångrat mig om ett år men jag tror inte det.

Men inte går vi på bidrag för att vi är en stor familj, vi är båda två yrkesarbetande skattebetalare men anser att familjen står i första rummet av vår uppmärksamhet före uteliv (ja då menar jag ju inte skogen då), resor och lyx. Vi vill inte ha barnomsorg till våra egna barn och vi hoppas vi kan ge de barn som är hos oss på dagarna känslan av att vara hemma fast att de är borta. Vi vill att de 5 ska känna det som om de är en del av vår familj och inte bara här för barnomsorg.

Fast om vi nu är kostiga för att vi är storfamilj så får vi väl vara det för de som tycker att vi är det är bara svartsjuka för att de inte vågar och att de inte har tålamodet. Vi har iaf mer tid med våra barn i vaket tillstånd båda föräldrarna än vad många mitt i karriären har med sina 1-3 barn.

5 kommentarer:

Barbro sa...

Tycker absolut att varje familj har rätt att själva bestämma hur många barn man ska ha. Särskilt om man tänker som ni gör och prioriterar familjen och inte bara skaffar barn som man sen ser som hinder... bättre då att tänka efter före.

Anonym sa...

Det måste ju vara roligt men också jobbigt med stora familjer...
Sitter här och ler när jag läser att du har ännu ett knyte med i planeringen.....Ha det gott, kram Britt Inger

Anonym sa...

Ja Veronica, vi är konstiga!*s* Not*s*
Läste kommentarerna till artikeln och blir både less och road:-) Alltså folk orkar då lägga sig i allt avvikande! Har tidigare retat upp mig mycket på såna där kommentarer men orkar inte ta åt mig mer tror jag....Alla familjer som har 1-3 barn och lever i dåliga familje-förhållande, föräldrarna jobbar massor mm är inget någon tänker på oftast för de syns inte och det är nog så vanligt förekommande också:-(
Nä, tur att vi vet själva att vi har gjort bra val och att våra barn har det bra:-) De får det bästa här i livet: en trygg uppväxt med sina föräldrar nära till hands;-)
Kram Mirka
(ps. Kommer inte in på min blogg och kan inte ännu ta utmaningen*s*)

Anna sa...

Slinker in här och lämnar en kommentar , brukar kika in lite då och då men så dålig på att kommentera !
Jag själv skulle inte vilja ha så många barn (max 3) men tycker det är så kul med dem väljer det.
hur orkar folk bry sig ??
Så söta barn du har !
Kram Anna

Veronica sa...

Vist är det mycket jobb med många barn men jag är en planerare i minsta detalj gissa om jag skulle röja runt om jag var arbetsledare i ett företag. Har ju alltid varit fixaren som driver upp projekt oavsett det handlar om barn, dykning, hem, företag, inom mina tidigare arbetsplatser och liknande. För mig är det ingen skillnad på att driva ett företag och en familj utan folk som organiserar sig och samarbetar fungerar det inte. Att de äldre numera är normala tonåringar som inte gör ett skit får man ju stå ut med men man behöver ju inte göra annat än att utfodra dem heller just nu de sköter sig ju själva.

Att man hjälps åt att ta hand om sina syskon är en självklarhet i en familj det handlar om att lära sig ansvar för framtiden.