Idag äntligen så var det dags för pappas begravning. Hatar det ordet det är så bevis på att allt är slut. Gillar mer ordet minnesceremoni som speglar vårt minne.
Hade skrivit ett tal men beslöt mig för att skita i det helt och körde rakt från hjärtat. Lät mina ord spegla mina känslor för pappa och för alla som fanns där för hur man än vänder och vrider på allt så är alla en gemensam stor familj och alla har vi en relation till varandra på ett eller annat sätt som gör oss bundna till varandra. Det ville jag förmedla idag och jag vet att jag kunde det. Fick mycket beröm för både akten och minnesstunden efteråt och det känns bra men viktigast av allt var att pappa fick det på det sätt han själ skulle velat. Spelade Lennon som är självskriven på begravning. Working class Hero och Imagine fick hylla pappa.
Peter fixade binderiet (inte förvånande) Mycket krom och med pappas GoldWing i åtanke.
Det var härligt att träffa alla pappas gamla vänner och alla andra och se hur de åldrats. Alla va som de alltid varit även om jag fick tänka lite på vem som va vem så fanns deras röster där. Ska hålla hårt i dem nu.
Och nu är jag så trött efter en månads fixande, ringande görande, bakande, handlande etc etc att jag tror hjärnan går i bitar. Bara bouppteckningen kvar och det är en baggis med tanke på allt jag gjort hittills.
BTW jag kommer köra ett 75 min funktionell styrka till våren på Granbacka så har ni inte börjat träna ännu så hoppa på mitt pass
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar