Veronicasblogg.se: Att ta tag i sina demoner

Som vuxen har man all rätt att bestämma själv om man vill avstå svåra saker, att avstå det som kan vara jobbigt och att utmana sig. Som barn är man tvingad att göra detta varje dag för att utvecklas och växa som människa . Som ni vet har jag inte blivit vuxen ännu och har därför inget annat val än att ta tag i mina demoner och utmana mig själv varje dag för att utvecklas, ta mig vidare och i mig själv växa.

Ni vet jag avskyr löpning, jag har verkligen försökt att intala mig att det är kul men det blir det aldrig . Men det är en utmaning att ge sig på det även om jag tror jag ska dö vartannat steg jag tar. Ja. Anmäler mig till lopp för att tvingas ta tjuren vid hornen och utmana mig, att inte säga nej för att det är jobbigt eller jag vet jag kommet vilja lägga mig i ett dike och dö en smula.

Så igår låg jag och funderade en smula medans jag smygåt en massa godis från frysen så inte barnen skulle se det att jag nog skulle ta en sväng i Ursvik. Iaf 5an kan man ju blåsa av utan att dö tänkte jag. Sover på saken och vaknar och tänker att fan nu drar jag iväg. Och jag tycker ju 5 km är för mesar när det gäller lopp därför anmäler jag nog alltid till minst en mil för kan man springa 5 kan man överleva 10 liksom det sitter i skallen. Utmana sig ni vet. Så det blev milspåret det gröna (funderade på 15 extrem men för mycket pollen i luften) och skuttade iväg. De första tjugo minutrarna svär jag alltid jäkligt mycket i mitt huvud med jag har en grym spellista så den taggar mig alltid lite till. Andningen är klart påverkad fast jag dubblade medecinen innan jag drog iväg så ibland fick jag helt enkelt stanna för att pressa ut luften ur lungorna och inte helt kvinnligt loska ut en massa slem. Fuskade den sista biten och sprang över gärdet istället för längs med spårets sista del så det blev inte exakt milen men nära nog

Ganska nöjd med tiden fast jag kan betydligt bättre på hösten när man kan andas som folk och näsan inte rinner som en kran.

Så mina demoner sitter i att våga övervinna olusten att springa. Att även om jag avskyr det så gör jag det bara just för att jag ska bestämma över mig inte låta den andra delen av mig som gärna skulle avstå få vinna. Bara man själv kan välja vilken röst man ska lyssna på. Det gäller ju allt man tvekar inför allt man känner är motigt och avstår ifrån av ren bekvämlighet mer än att man inte skulle klara av det. Som med allt liksom.

Är så nöjd med mina fivefingers iaf de vattentäta även om jag sprang i lite väl djupt vatten på vissa ställen så det blev blött iaf

Tunnare byxor nästa gång med de här är för tjocka och korvade ihop sig i vaderna det störde mig en del jag hatar saker som sitter åt i vaderna