Men alltså vad är det för fel på mig?! Varför skärper jag mig inte när allt gick så jäkla bra? Kanske hjärnan som säger stopp nu taggar vi ner ett tag och låter livet bara rulla utan krav? Sunt att kunna släppa ibland men med min hjärna som går på högvarv hela tiden blir det gärna lite jobbigt att släppa kontrollen.
Övar faktiskt på det att inte vara 110 % hela tiden utan kunna säga nej till Mig själv. Kanske den viktigaste personen att säga nej till. Behöver inte bevisa något för någon , det är ingen annan än jag som har krav på mig själv och därför bara jag som måste kunna säga nej till mig själv .
Har ignorerat vågens rop på att jag ska väga mig ett par veckor nu, inte mätit mig eller knappt loggat mitt matintag. Fast jag vet min kropp inte klarar det längre perioder så måste jag låta den släppa taget ibland.
Har ett bröllop att gå på och sådant ger mig ångest , håller redan på att mentalt förbereda mig för detta. Det är i maj så det ska nog gå. Ett bröllop där jag inte känner någon inte ens brudparet mer än att vi träffats . Det är gubbens bekant eller kund vad man nu ska säga. Nu tror jag att jag kan vara ganska anonym och hålla mig osynlig så jag slipper prata med någon jag inte känner eller berätta saker om mig som jag avskyr att göra. Måste dessutom hitta en klänning som jag ser klok ut i. Det är kavajbröllop så man måste se lite slipad ut.
Så lite panik i kroppen har jag nu och måste skärpa till mig på alla plan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar