Frustrerande det här. I flera veckor har han legat så djupt att det gör ont och
man får massor av sammandragningar. Så fort jag somnar slutar de som om att
sömnen ska vara viktigare än att ungen ska ut. Han är ju övermogen varför hålla
kvar i navelsträngen då? Typiskt manligt säger ju allt hur han kommer bli,
hängandes i mammas ben. Bm sa att kanske är jag så fokuserad på jobbet och att
jag inte vill förstöra för föräldrarna att jag spänner mig och blockerar en
förlossning. Kanske har hon rätt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar