2008/06/19

Stackars ensamstående föräldrar och lite till....

Läste ni artikeln i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/debatt/article2715440.ab
Det gick ut på att stackars ensamstående föräldrar bor trångt, ofta i lägenhet med hissar, tunga dörrar och kodlås etc som gör att barnen inte kan gå in och ut själva och att det är väldigt krångligt att vara förälder. Att mamma eller pappa kanske skulle kunna gå ut med barnen det va det ju inget snack om och jag vill lova att många ensamstående som har 1-3 barn bor i minst en 3a så speciellt synd om dem är det ju inte. Vi bor 8 snart 9 personer i en 3a och allt går ju om man vill. Jag vet det är knapert att vara ensamstående har ju levt ensam i många år innan jag och gubben flyttade ihop. resor va det knappt tal om men fan det finns en närmiljö och om man hoppar av sina höga hästar och börjar tänka lite längre än till Mallis så är det inte svårt att dra fram en cykel och dra ut i skogen eller till någon ny badplats varje dag. Folk har sånna krav nu för tiden att man ska bo på hotell och resa långresor för massor av pengar. Barn behöver inte det och vi vuxna gör det inte heller vi behöver vara tillsammans med varandra och känna att vi är där för varandra.

Sedan tyckte de ju att föräldrarna mer eller mindre skulle ha ungarna i barnomsorgen när de hade semester så de fick ledigt. Än barnen då när ska de vara lediga? Ska de tvingas vara i barnomsorgen hela sitt vakna liv? Jag är generellt emot att en förälder är ledig och sedan har barnen inom barnomsorg, tycker att har man skaffat barn så ska man ta hand om dem ett val man borde tänkt på innan. Sedan finns det ju omständigheter som gör att man inte kan ta hand om barnen vissa lediga dagar för att man ska på läkarbesök etc men att bara sitta i flera dagar och inte göra ett jota och låta ungarna gå långa dagar inom barnomsorg är nått jag i regel är emot. Men alla har ju sina prioriteringar i livet och jag lägger inga värderingar i det men jag tror ungarna tackar en den dag de inser att man tog all den lediga tid man kunde med dem när de var små. Själv fick jag ingen tid alls med mina föräldrar i stort sett utan skippades runt mellan barnomsorg, farmor och hiten och diten när det var lov. Var hos mamma vissa veckor på loven och pappa på hans semester men aldrig att någon tänkte på att barnen kunde behöva vara lediga lite extra då och då.

Barnen har ju ett skitstressigt liv nu för tiden och alla barn borde ha som rättighet att ha 5 i sammanhängande lediga veckor. Vi har löst det i år så att gubbens semester börjar en vecka innan min så tjejerna får vara lediga så mycket de vill under min sista arbetsvecka. De behöver den ledigheten och det tar enl all forskning ca 5 veckor för kroppen att ställa om sig och ladda om på nytt. Fast många prioriterar inte så heller idag, man har på nått sätt gjort arbetet till den viktigaste platsen i världen och man ser till att man är så pass oumbärlig att man knappt kan ta en vab dag utan att ha dåligt samvete. Man ser nästan till att barnen får dåligt samvete för att de är sjuka och inte alls bör lämnas iväg utan bara borde ligga kvar hemma i sängen. Men barn får allt för ofta höra hur viktigt det är att mamma eller pappa är på jobbet just idag fast att barnen är sjuka. Tro fan att många barn är deppade.

Jag bröt med stressen och valde familjen och barnen, har varit föräldern som aldrig var ledig alltid hade ungarna på dagis och satte jobbet i första rummet. Jag vet vad det gjorde med mitt samvete och med mina stackars barn. Men jag drog fram min cykel, jag åkte till badplatser, vi plockade jordgubbar, gick i skogen, promenerade på stan ja allt sånt som inte kostar en massa pengar mer än möjligtvis en lunch och glass. Allt behöver inte kosta pengar när fan ska folk lära sig att det är inte synd om en för att man inte kan åka långväga? Låt bli att skaffa barn om ni inte vill vara med dem det finns så många som inte kan få barn eller inget annat vill än att få vara med sina barn att de inte ens kan förstå vad fan ni gnäller om. Res på arslena och gå ut i parken det är gratis!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Kan bara instämma i det allra mesta... Tack!

LaLeona sa...

Håller absolut med om att två veckor utomlands all inclusive inte alls behöver vara bättre för barnen än två veckor med småutflykter till skog och badplats runt husknuten. Huvu´dsaken är att de får känna av vad ett sommarlov/ledighet innebär och att de får vara tillsammans med en eller två föräldrar eller annan vuxen.
Självklart ska inte barnenn var på förskola eller fritidshem vecka ut och vecka in medan föräldern ligger hemma i solstolen MEN att en ensamstående förälder kanske låter barnet var på dagis ett par dagar för att vederbörande ska få vara ensam några timmar, tänka sina egna tankar, gå på Maxi, ta en långpromenad, gå på lunch med en kompis, whatever istället för att utschasat nöta, tjata och skälla på de små liven (han/hon givetvis älskar och vill göra allt för men kanske inte dag och natt orkar vara på topp för) gör gott för såväl barn som vuxen.
Allt är som bekant inte bara svart eller vitt här i livet. Att man valt att skaffa barn är ingen garanti för att man ibland upplever föräldraskapet som oerhört påfrestande eller att man valde och planerade att bli ensamstående. Alla är vi olika. De flesta av oss gör så gott vi kan och jag är övertygad om att de allra flesta reder ut situationer utan att klaga.
Själv har jag valt att vara "ledig" hela sommarlovet. Så gott som 77 dagar i sträck med tre barn är såväl underbart, härligt, inspirerande som påfrestande, irriterat och självtömmande :)

Nä, nu ska här plockas blommor till majstången. Glad midsommar på er!

Anonym sa...

Jaha. Poängen med den här artikeln är ju att många ensamföräldrar (ja, det finns barn som växer upp utan två föräldrar) inte har möjlighet till avlastning. Däremot fjäskas och pluttas det oerhört med den kära kärnfamiljen, nu senast vårdnadsbidraget. Jag skulle vilja se den ensamförälder som skulle klara sig på det. Och visst går det alldeles utmärkt att vara hemma på sommaren, men hur kul är det för barnen när de kommer tillbaks till skolan och fröken ber dem att skriva en uppsats om var de åkte på sommaren.

Mia sa...

Du har missat hela poängen med artikeln. Den handlade om att lyfta fram en problematik, inte att det är synd om ensamföräldrar, det är väl snarare barnen det är synd om, isåfall, eller hur?

Hur ska jag som har 25 dagars semester kunna ge mina barn 5 veckor på raken? Minst 4 av dagarna går åt till planeringsdagar, så då återstår 21 dagar. Nä, det finns ingen närvarande pappa eller släkting som vill ta sig an barnen i flera dagar. Alla barn har inte det förstår du.