Min kärlek

Min kärlek

2009/04/19

Mega ångest

Kan inte rå för det men jag vill skrika och gråta över min kropp.
Tänkte köpa byxor igår och det är ju em bra bit kvar tills jag kan
komma i de gamla jeansen. Tog några stl större men inte ens de satt
bra. Nu va de visserligen lågt skurna men jag mådde pypon i dem. Så
det blir träningsbyxor över min feta röv ett tag till. Har ju ökat på
kalorierna lite och det gav mer mjölk till hungrig baby så det känns
just nu viktigare än platt mage och smala lår. Önskar visserligen att
jag kunde få in ett träningspass till per vecka. En lån pw skulle
räcka men med 3 barn ensam är det svårt och gubben går inte ut om det
blåser lite för mycket. Sen jobbar han nästan alltid när jag är ledig
och då är man ju låst med de små även nm de gärna går ut och går men
då blir det ju långsamt. Skulle kunna be mamma om hjälp på
onsdagkvällarna när gubben jobbar.

Jo gubbens jobb ni vet som hängt med ett tag skulle ju minska i tid
men istället har det ökat i tid med en kväll i veckan och en timme
längre 2 dagar per vecka men med oförändrad lön! Säger åt honom hela
tiden att han måste se till att få veta om han får betalt för all
extratid men han skjuter hela tiden på det och säger att han väntar på
att de ska göra nått åt det. Han har jobbat så sen i februari och
vilken arbetsgivare säger nått som ger ökade utgifter om inte de
anställda säger nått? Puckat av honom att vänta med tanke på att min
bil ska in på service och det måste ju betalas. Mina pengar som skulle
gå till det gick till hans lån och tandl när han inte hade fått
ersättning från fk när Viggo föddes. Så pengarna är behövligt för min
kassa är inte hur djup som helst. Kanske är gubben konflikträdd och
rädd att bli av med jobbet men då får han väl va helt pappaledig så
kanske han gör nått med barnen en gång per vecka. Nu är så mycket
annat viktigare än att va med oss när jobbet är slut. Han säger han är
trött när han jobbat men jag jobbar ju oxå mellan 7-17 varje dag,
sover lite för jag ammar på natten, har minst en dag per helg han
jobbar så jag har barnen, jag bakar bröd och lagar nästan all mat samt
tar ensam hand om Viggo och 7 andra barn på dagarna och på det tränar
minst 8h per vecka. Men jag får aldrig skylla på att jag är trött för
att jag jobbar. Jag ska vara en maskin som bara går och går. Men jag
fixar det för jag är van och det ska mycket till att knäcka mig och
jag trivs med att ha allt det här runt mig. Har ju alltid haft det så
men visst skulle det va skönt att få bli lite ompysslad och kanske få
den där fotvården jag blev lovad i julklapp eller slippa ha ångest för
att jag köper nått till mig själv som jag egentligen inte behöver för
min lön. Tänk att slippa känna att allt jag drar in ska gå till
familjens alla kostnader men att jag inte har koll på vad hans går
till mer än till lån, hyra och små handling. Han får inte ångest av
att kasta alla strumpor och köpa nya för att han inte orkar sortera.
Jag går i bitar när jag själv gör samma sak fast mina är flera år
gamla och nästan rasar isär.

Oj vilken klagoblogg det blev idag. Måste upp och klä barnen för vi
ska storhandla och gubben jobbar ...


--
Skickat från min mobila enhet

Inga kommentarer: