Vi är nere i Lilla Alby och leker, fick ta banken på vägen för nytt certifikat då datorn dog och nu är inlämnad. Hoppas den går att rädda.
Min hand mår bättre idag kylde den långt in på natten så det kanske är lite därför jag mår risigt oxå.
Vet ni vad? Att hur jobbigt det än är att inte kunna ligga bekvämt och sova så finns det inget mysigare än att ha barnen där. Att känna deras värme och andetagen när de sover djupt och hur de tar tag i ens hand och kramar om den med total kärlek. Det är värt all trängsel i världen även om sängen bara är 140 cm bred. Byter inte den känslan av lycka mot nått. Sen att kroppen värker och att man är trött är ju nått man kan leva med för det dröjer ju inte länge innan de är så stora att man knappt ser röken av dem.
Ser ju bara på Mia som är 14 snart första betyget, stor så hon kramar sina kompisar när de träffas och det dröjer nog inte länge innan första killen trillar in. Funderar på vad för typ hon väljer. Just nu är hon mycket med Sefa som är från Eritrea tror jag eller iaf hennes föräldrar. Så jag tror hon fått en mer öppen syn på att man kan se outside the box. Annars skulle man ju kunna tro att det skulle bli nått totalt piercat svarthårigt men jag är inte så säker längre. Kompisarna kommer ju från alla delar av världen.
Spännande
Mvh
Veronica
Dipl. Kostkonsult , Dagbarnvårdare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar