2008/05/16

Olika språk

Känner ni ibland att ni talar ett helt annat språk än er respektive och att ni själva inte verkar fatta ett dugg vad den andre säger? Här är det helt klart så att vi inte har ett enda gemensamt ord som verkar vara från samma del av jordklotet. Ok jag får väl ta på mig en hel del när jag säger att jag inte vill att han ska göra vissa saker typ köpa bil utan att prata med mig, jobba med sånt som inte ger några pengar för att vara juste mot andra på sina lediga dagar, att alltid behöva ställa upp för sina arbetsgivare till 200% utan att få ett tack och sedan tycker man ska vara glad när man får vänta etc etc. Ok jag får skylla mig själv som inte kan acceptera sånt och jag får skylla mig själv för att jag inte accepterar att man kan dricka vin flera ggr i veckan bara för att man tycker det är gott och för att man bara tar ett glas vin. Jag får skylla mig själv som säger emot min man på ett språk han inte förstår när jag säger att jag ogillar det och att jag inte kan vara positiv till sånt.

Just nu är jag kanske grinigare än vanligt eftersom jag inte känner att han överhuvudtaget frågar hur jag mår, måste berätta själv men jag tvingas lyssna på hur han har det på jobbet hela tiden som om det är det viktigaste i världen. Häromdagen sa jag till honom att om du kelade och gosade lite mer kanske du hade en gladare fru så nu gör han det men ska man behöva säga till om en sån sak? Tro fan jag är gnällig och grinig hela tiden om man dels ska uppskatta allt man tycker är helfel och sedan inte får nått tillbaka.

Ta ett exempel idag, han smsar mig om det är ok att han kör taxi i morgon. Jag svarar att han får göra som han vill men att de tär ganska meningslöst att gå och jobba utan garanterat att man får några pengar. Då blir han sur och tycker jag alltid är negativ till allt han vill göra. Jag svara i min tur att om han tycker det är viktigare att åka och jobba utan att tjäna några pengar än att vara tillsammans med sin fru och familj som har 2 lediga dagar i veckan så får han göra vad fan han vill. Skrev att jag skiter i vad han gör och att han kan ta sina beslut utan att fråga mig eftersom han iaf blir sur när jag inte tycker som han. Vad ska jag säga? Gå och jobba och låt mig ta barnen som jag gör hela tiden varje dag i stort sett så du kan sitta och rulla i en bil som ingen är tacksam för att du kör och du får ingen lön om du inte kör in en massa pengar. Sorry jag kan inte vara positiv till det jag kan bara inte vara det. Och jag kan inte vara positiv när man planerar ett barn till i familjen och så går gubben och köper en bil som inte är kombi och som är för liten för den växande familjen och samtidigt säger han att jag inte fattar att han gör det för vår skull! Vadå vår skull? Det är en bil han ska köra till och från jobbet med för strax under 40 000 och inte en familjebil för en familj med 6 snart 7 barn. Och jag kan itne vara positiv när han kommer hem flera timmar senare än han sagt han ska bara för att han va tvungen att göra en leverans på jobbet och det fanns inte tid att skicka ett sms och säga att man blev sen. Ja listan kan fortsätta det finns miljoner exempel som liknar dessa under våra 10 år tillsammans. Tro fan man blir negativ.

Jo jag får kärlek och trygghet men ibland räcker inte det. Jag vill också bli klappad på och frågad om jag mår bra. Jag vill bli uppassad och åtrådd och omhändertagen. Jag vill inte behöva planera allt som om jag och barnen ska göra saker ensam och se det som en bonus att maken är med. Han planerar aldrig nått eller tar initiativ till annat som inte gynnar honom typ köpa bil, hjälpa mamma och pappa etc etc.

Nä fan jag ska inte gnälla, jag älskar min man och jag vill ha ett långt liv med honom men ibland blir det bara för mycket när vi inte pratar samma språk. Jag prioriterar alltid barnen och gubben i första rummet men jag ska kanske börja omfördela mina prioriteringar så jag blir lite mer som honom. Då kanske jag börjar hajja det språk han pratar.

Så förklara är jag helt jävla beng eller?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ska vi flytta ihop du och jag..skratt. Känner likadant, tänk om min man fjäskade lika mycket för mig som sin mamma...så bra jag skulle ha det ;) Kram Allinka facebbok/shapelink

Unknown sa...

Ja det skulle man ju kunna önska. SUCK! Blir jag singel hör jag av mig ;) Fast Åsa måste oxå bo med oss då